Bönderna som var bra på att räkna

Please share if you want to help to promote peace!

Bland de ställen som mulla Nasreddin hodja besökte under sina resor fanns en by vars invånare var kända för att vara särskilt bra på att räkna. Nesreddin fann nattlogi hos en bonde. Nästa morgon fick Nesreddin reda på att det inte fanns någon brunn i byn. På morgonen lastade någon i familjen en eller två åsnor med tomma vattenkrus, och sedan gick de till ett vattendrag som låg en timmes promenad bort, fyllde krusen och gick tillbaka med dem igen, vilket tog ytterligare en timme.

"Skulle det inte vara bättre om ni hade vatten i byn?", frågade Nesreddin bonden som han bodde hos.

"Jo, mycket bättre", sa bonden. "Varje dag kostar det mig två timmars arbete för en åsna och en pojke, som driver åsnan, för att skaffa vatten. Det blir 1 460 timmar per år, om man räknar åsnan som likvärdig med pojken. Om åsnan och pojken arbetade i fälten den tiden i stället skulle jag till exempel kunna odla ett helt fält med pumpor och skörda 457 mer pumpor varje år."

"Du har verkligen räknat på det här", sa hodjan beundrande. "Varför inte gräva en kanal som kan föra vatten till byn?"

"Det är inte så enkelt", sa bonden. "Det är en kulle i vägen som vi skulle vara tvungna att gräva upp och ta bort. Om jag använde min pojke och åsna till att gräva kanalen i stället för att hämta vatten skulle det ta dem 500 år om de arbetade två timmar om dagen. Jag har ungefär trettio år kvar att leva, så det blir billigare för mig att låta dem hämta vatten."

"Ja, men det är väl inte enbart ditt ansvar att gräva en kanal? Det bor ju många familjer i byn."

"O ja", sa bonden, "det finns exakt 100 familjer. Om varje familj skickade en pojke och en åsna för att jobba med kanalen varje dag i två timmar skulle kanalen vara klar om fem år. Och om de arbetade 10 timmar varje dag skulle den vara klar om ett år."

"Så varför pratar du inte med dina grannar och föreslår att ni gräver en kanal tillsammans?"

"Jo, om jag har något viktigt att diskutera med en granne bjuder jag in honom till mitt hem, serverar honom te och halvah, pratar med honom om vädret och om nästa skörd, och sedan om hans familj, hans söner, döttrar och barnbarn. Sedan äter vi en god middag och efteråt dricker vi te igen. Sedan frågar han mig om min gård och min familj och sedan kommer vi till ämnet i fråga i lugn och ro. Detta skulle ta en hel dag. Eftersom det finns 100 familjer i byn skulle jag vara tvungen att prata med 99 familje­­överhuvuden. Du kan säkert förstå att jag inte har råd att spendera 99 dagar i rad på de samtalen. Min gård skulle ruineras. Det bästa jag skulle kunna göra är att bjuda in en granne en gång i veckan. Eftersom det bara går 52 veckor på ett år skulle det ta nästan två år att prata med alla mina grannar. Om jag känner mina grannar rätt skulle alla till slut hålla med om att det skulle vara bättre att ha vatten i byn, eftersom de alla är bra på att räkna. Och om jag känner dem rätt skulle alla lova att hjälpa till om alla andra går med på det. Så efter två år skulle jag vara tvungen att börja om från början igen. Jag skulle få bjuda in dem och berätta för dem att de andra gått med på det."

"Okej", sa hodjan, "men efter fyra år skulle ni kunna börja arbeta. Och efter ännu ett år skulle kanalen vara klar!"

"Det finns ett problem till", sa bonden. "Du förstår, när kanalen väl har grävts skulle alla kunna hämta vatten från den, vare sig de har hjälpt till eller ej."

"Det stämmer", sa hodjan. "Även om du ville skulle du inte kunna vakta hela kanalen."

"Precis", sa bonden. "Så någon som var lat skulle ändå kunna använda kanalen precis som vi andra, men utan att behöva betala."

"Så är det nog tyvärr", sa hodjan.

"Så alla som är bra på att räkna skulle smita undan från sin plikt. Ena dagen skulle åsnan vara halt, en annan skulle någons pojke ha hosta. Och sedan skulle någons fru bli sjuk och pojken och åsnan vara tvungna att hämta en läkare. Men i vår by är alla bra på att räkna så alla kommer att försöka slippa att göra sin del. Och eftersom alla vet att de andra inte tänker hjälpa till kommer ingen att skicka sin åsna och pojke för att arbeta. Så kanalen kommer aldrig att ens att börja grävas."

"Jag måste erkänna att dina argument är övertygande", sa hodjan. Han tänkte ett tag och sa sedan plötsligt: "Men jag vet en by på andra sidan bergen som hade precis samma problem. Men de har haft en kanal i tjugo år."

"Visst", sa bonden, "men de är inte bra på att räkna."

Author's comments